Vi fick se några av Döderhultarns mest kända verk som ”Bröllop” och ”Ottenbyare”, när en grupp Smålands Gille-medlemmar fick en specialvisning av Thielska Galleriets utställning om Döderhultarn.

Han hette egentligen Axel Petersson och var född år 1868 i Döderhults socken utanför Oskarshamn. Under Axels uppväxttid avled fadern i tuberkulos vilket ledde till en svår ekonomisk situation när modern blev ensamstående med sju barn. Axel hade det svårt i skolan, men det visade sig tidigt att han hade känsla för form. I ungdomsåren gick han i lära hos skulptören Edward Källström (vars barnbarnsbarn är Håkan Juholt). 

Skulpturerna är oftast i alträ, och Axel skildrade människor och händelser i sin närhet, ofta med den lilla och utsatta människan i centrum. Han sålde sina träsniderier på torget i Oskarshamn för en tjugofemöring vilket motsvarade den gamla tolvskillingen och han kallades för ”Tolvskillingen”. Först när han var i 40-årsåldern blev Döderhultarn känd nationellt och internationellt och hans skulpturer ställdes ut i Stockholm, Köpenhamn, Paris, Rom och New York. Han fortsatte dock att bo i Oskarshamn under hela sitt liv.

Döderhultarn skildrade ofta livets stora ögonblick, som dop, mönstring, bröllop och begravning. På Thielska fick vi bland annat se: ”Bröllop” där  bruden håller en enorm blomsterbukett för att dölja att hon är gravid. ”Ottenbyare” är en skulptur av en utmärglad häst. Bakgrunden var en djurrättsskandal i slutet av 1800-talet kring militärens hästar vid Ottenby på Öland. Hästarna fick för lite foder och vatten och stod i smutsiga stall. Axel skildrade djurens lidande. Andra skulpturer som visades på utställningen var ”Beväringen”, ”Hos fotografen”, ”Schackspelaren”, ”Bondbegravning” samt ”Adjunkten Beronius”. Den senare är ett porträtt av en plågoande som slog Axel under skoltiden.

Kvällen på Thielska avslutades med en god soppa i galleriets kafé. 

Ann-Sofie Bergman