Bannerhed skildrar människor i marginalen 

På årets höstmöte fick Smålands Gilles medlemmar ta del av ett intressant samtal mellan författaren Tomas Bannerhed och Gillets ordförande Cecilia Wallinder. Evenemanget som ägde rum på restaurang Typ lockade så många som 75 personer.

Tomas Bannerhed växte upp på landsbygden i Småland, närmare bestämt invid Djurle myr i byn Uråsa söder om Växjö. Tomas beskriver att han under uppväxten levde med en känsla av att vara född på fel plats. Han hade en stark längtan bort. Efter gymnasiet lämnade han Småland och sedan 30 år tillbaka bor han i Stockholm.

Innan han bestämde sig för författarbanan testade Tomas olika utbildningar och yrken. Han läste medie- och kommunikationsvetenskap på universitetet, gick reservofficersutbildning, jobbade som journalist och lärare. Det var en utmaning att hitta ett arbete som kändes tillräckligt meningsfullt.

Mycket föll på plats i samband med studier på författarskolan vid Biskops Arnös folkhögskola. Där och då inleddes ett långvarigt skrivprojekt som resulterade i debutboken Korparna, en roman som har rosats av kritiker och som tilldelades 2011 års Augustpris för bästa svenska skönlitterära bok. Korparna som utspelar sig på den småländska landsbygden på 1970-talet, blev också långfilm med skådespelaren Reine Brynolfson i huvudrollen.

Det var en lång process att skriva den första romanen. Tomas berättar att han skrev om och skrev om. Det tog tio innan boken var klar. Att sitta och skriva på en roman i tio år görs inte utan offer. Tomas berättar att han vid den tiden bodde i en rivningslägenhet och ofta levde på vita bönor i tomatsås.

I år har Tomas gett ut en ny roman, Den oduglige, vilken handlar om Einar i Ängen, en 37-årig lite udda man som bor kvar hemma hos sin mamma. Även denna historia utspelas på den småländska landsbygden, någonstans i Ljungbytrakten på 1990-talet. Effektiviseringar i samhället har lett till att det blivit allt svårare för personer som Einar att få jobb. För att bidra till hushållsekonomin cyklar Einar omkring på de småländska småvägarna och försöker sälja tulpanlökar till byborna. Samtidigt som Einar själv upplever sig vara ”oduglig” får vi i boken ta del av andra röster i omgivningen som ser hans förtjänster.

Tomas säger att han gärna skildrar personer i marginalen i sina böcker. Han vill förstå och fördjupa bilden av livsöden för personer som lever i samhällets utkant. Han hoppas att läsarna blir känslomässigt berörda av att ta del av dessa personers öden.

– Det finns viss verklighetsbakgrund bakom personskildringarna, berättar Tomas.

Det handlar om livsöden som har samlats i hans egen minnesbank, vilka därefter har filtrerats genom honom själv.
– Einar är delvis jag själv, kanske 15 procent, Klas 35 procent, säger Tomas.

Gemensamt för de båda romanerna är att huvudpersonerna känner stor kärlek till naturen. Medan pojken Klas i Korparna vänder blicken uppåt och mot horisonten för att studera fågellivet vänder Einar i Den oduglige blicken mot marken och studerar och fotograferar blommorna. 

Anne-Sofie Bergman