Denna tredagars bussresa i de småländska länen lockade 24 deltagare. Några av dem erbjöd sig att skriva dagboksanteckningar från resan, som här presenteras.
Fredagen den 30 augusti
Text: Peder Ribbing
På bussterminalen stod det ”07.30 – Smålands Gille – Port 15”.
24 medlemmar hade lockats av Gillets resa till ”Smålands trädgård” i Jönköpings och Kalmar län, med avstickare också i Kronobergs län. Inspiration till resan fann vår kreatör och ledare Lisbeth Ribbing till stora delar i den vackra boken ”I det ljusa Småland” (Karlander/Hafström, red 2023), som nominerats till ”Årets fackbok 2024”.
Ombord på bussen under vår chaufför Yakoub Hassans varliga utfart genom stockholmstrafiken välkomnades vi och fick veta att information om dagens program skulle ges efter en kort rast i Stavsjö. Vi fick också veta att reseledarens man, ”kvartssmålänningen” Peder uppdragits att under hela resan hålla antalet deltagare i balans.
Därefter skänktes tiden till Stavsjö för avkoppling och småprat efter dagens tidiga uppvaknande.
På angiven minut efter rasten fortsatte vi och fick en kort och målande beskrivning av dagen.
Den första begivenheten på vägen mot Virserum var ett extra varv runt ”termometerrondellen” i Målilla med dess digitala, 9,5 m höga termometer. Målilla innehar enl SMHI sedan 77 år landets värmerekord, 38 grader. Ofta i topp på sommaren och botten på vintern då det gäller värme och kyla!
I Virserum, ”byn där Småland möts”, mitt i Dackeland med central Nils Dacke-staty, styrdes kosan till Konsthallen och Café Eken. Vi fick en enkel lunch och bjöds Ingegärds goda ostkaka till efterrätt före besöket i den eleganta och moderna Konsthallen med Julia Wiel som kunnig guide genom tre pågående utställningar.
Sedan följde en vandring i Örtagården under resans enda regnstänk där vi njöt omväxlande blomsterprakt. En av kreatörerna Lotta Rossander berättade och svarade på frågor (foto).
På Möbelindustrimuséet fick vi kunnig guidning av ”Thadde”, Han startade de 13 remdrivna olika maskinerna som visade en möbelfabrik på 1920-talet med den äldsta från 1895. Det fanns också en fungerande 300-årig bandsåg, som Thadde drev genom trampning, som en orgel.
Möbler var under senare delen av 1800-talet och hela 1900-talet den största näringen i Virserum med omnejd. Den sista fabriken lades ner 2008. Hantverksmässig tillverkning av kvalitetsmöbler i mindre serier var kännetecknet.
Marken där de olika muséerna, trädgården och vattenhjulet ligger på området där den sista industrin fanns och kallas ”Bolaget”.
Vi lämnade Virserum och satte kurs mot Växjö och Hotel Cardinal där vi checkade in, vilade en stund och fick kvällsmat. Sedan samlades vi i eget rum där vi i tur och ordning fick presentera oss. Det blev många igenkännande leenden och nyfunnen bekant historia.
En lång dag med tätt och uppskattat program under lugn och tydlig ledning med god tidshållning väckte nyfikenhet inför fortsättningen.
Tips!
Googla gärna ”Virserums möbelindustrimuseum” för mycket nostalgisk läsning! En uppsats på Linnéuniversitetet av Linn Helgesson från Ramkvilla, ”Att förvalta och förmedla ett kulturarv” handlar om muséet och belönades med stipendium på 30.000 kr år 2022 av Smålands Gille i Stockholm.
Lördagen den 31 augusti
Text: Cecilia Wallinder
På lördagsmorgonen tog vi en gemensam promenad i solskenet till Växjö Domkyrka. Där träffade vi guiderna Jan och Vibeke Hyltén-Cavallius som började med att berätta legenden om St Sigfrid och om det hiskeliga öde som hans systersöner Unaman, Vinaman och Sunaman mötte när deras huvuden till slut hamnade i Växjösjön! Vi fortsatte in i den Domkyrka som genomgått många renoveringar genom åren och som nu har ett kyrktorn med två spiror. Det finns mycket vackert att se i Domkyrkan. Som den glaskonst som nutida småländska glaskonstnärer som Göran Wärfs vackra dopfunt och Bertil Valliens altarskåp bidragit till. Altarskåpet stängs en gång under kyrkåret, under långfredagen, för att sedan öppnas på påskafton och låta ljuset lysa på och genom alla glasfigurer fyllda av symbolik.
Vi fortsatte promenaden utefter Linnéparken, passerade Vattentorget och statyn föreställande nykterhetsivraren Peter Wieselgren för att stanna vid statyn i Museiparken utanför Utvandrarnas hus. Statyn föreställer författaren Vilhelm Moberg, och där berättade Vibeke HC även om en annan stor författare från Växjö, Nobelpristagaren Per Lagerkvist, vars barndomshem stationsbyggnaden fortfarande finns kvar. Högst uppe på kullen i Museiparken ligger Smålands museum/Sveriges glasmuseum. Det är Sveriges äldsta länsmuseum som grundades redan 1867 av folklivsforskaren Gunnar Olof Hyltén-Cavallius. Väl inne i museet fick vi en guidning av glasbrukens och glaskonstens spännande utveckling i Småland. Kosta, Skruf, Målerås, Lindås…ja glasbruken är många och har betytt mycket för oss smålänningar!
Nu var det dags för oss att ta bron över det nybyggda Resecentret/Kommunhuset för att komma till restaurang PM och vänner och lunch! Efter en förmiddag fylld av många berättelser smakade det bra med kyckling med tillbehör från lokala producenter!
Bussen stod och väntade på oss vid Teatertorget och färden fortsatte söderut till Huseby Bruk. Där var det ett järnbruk redan på 1600-talet, ett av Sveriges största på den tiden, som gjöt kanoner men också sättugnar och mycket annat. Herrgården, som byggdes 1844 av grevarna Hugo och Malcom Hamilton och som bevarats precis som den stod när den sista ägarinnan fröken Florence Stephens gick ur tiden 1979, kallas också Slottet. Guide Ulf Nilsson tog oss med i slottets alla rum och salar och berättade både historien om familjerna Hamilton och Stephens. Men också om den sk skandalen på Huseby när fröken litade på prins Carl junior och Berl Gutenberg. Frågan om vem som var far till fröken Florence, och om hennes mor Elisabeth Krugers nära vänskap med konung Oscar II, är fortfarande en väl bevarad hemlighet!
Bussen tog oss tillbaka till Växjö och biskopsgården Östrabo. Där tog biskop Fredrik Modeús emot oss med varm hand och bjöd på kaffe och kaka. Vi fick en god insyn i biskopens glädjeämnen och utmaningar. Växjö är ett av Sveriges 13 stift och där finns det 166 församlingar. Fredrik beskrev sina tre huvuduppgifter; peppa, bry sig om och hålla koll. Något vi alla kände när han svarade initierat och intresserat på alla de frågor han fick av oss!
Besöket avslutades med en rundvandring i biskopsgården där vi kunde se både den glaskonst som fanns utställd och också porträtten på alla biskopar som funnit i Växjö stift.
Söndagen den 1 september
Text: Elisabeth Lundberg och Louise Göransson
Efter frukost tog bussen oss till kyrkan i Näshult. Vi fick en ordentlig genomgång av kyrkan med bland annat altarskåpet och gårdarnas ordning i kyrkbänkarna. Sedan blev det besök på en gammal lanthandel innan bussen körde till Hästeryds gård.
Där blev vi mottagna av dess ägare Olof Karlander och Marie Hafström, som sammanställt boken ”I det ljusa Småland”. Gården har funnits i familjens ägo i 150 år. Det var en upplevelse att stå på gårdstunet i det vackra vädret och få information om hur de tillsammans med omgivande gårdar arbetar för en hållbar framtid. Vi fick kaffe och kaka tillsammans med information om en stor tavla föreställande Dacke därefter var det dags att ta bussen igen.
Lunchen intogs i Stenberga hembygdsgård där Roger Karlsson bl.a. fortsättningsvis berättade om det idoga arbetet med att bevara den biologiska mångfalden och det Öppna landskapet.
Sista etappen på resan var besöket i Pälle Nävers hem i Stenberga. Det röda ”självbygget” på höjden där Pälle Näver blickade ut över nejden och skrev sina naturlyriska Dikter om sin älskade hembygd. Som kronan på verket blev vi guidade av självaste sonsonen Pär Olof Högstedt, som med inlevelse berättade om sin farfar och deklamerade några av Pälles dikter.
En perfekt avslutning på resan i det ljusa Småland!