Aktiviteter

I den mäktiga Slottskyrkan hos Kungliga Hovförsamlingen var vi ovanligt många samlade för ”Småländsk kyrksöndag” den 12 oktober. Traditionsenligt på Tacksägelsedagen predikade hovpredikanten och förre Växjö-biskopen Jan-Olof Johansson och Sankt Sigfrids Kammarkör från Växjö sjöng lovsånger och Mendelssohns Verleih uns Frieden, alltså Ge oss fred.

I predikan sa Jan-Olof Johansson att tacksägelser och lovsånger kan stocka sig i halsen, vi har svårt att lovsjunga Gud och världen när det krigats i Gaza och vapenvilan är osäker, när krig fortsätter i Ukraina och svält brer ur sig i Sudan. ”Men ändå får lovsången inte tystna”, längtan och hopp att få leva i fred, i frihet och i en bättre värld måste hållas levande. Tacksägelsedagens Bibel-text om att ”Än en gång ska du plantera vingårdar på Samariens höjder och de som planterar skall själva skörda frukten” skrevs för ett folk i fångenskap och för att i all förtvivlan inge mod. ”Lovsången får inte tystna” återkom i predikan.

Under 30 år har Jan-Olof Johansson varit hovpredikant, en av runt 20 hovpredikanter, men med denna gudstjänst lämnade han sitt uppdrag. Han avtackades varmt av Hovförsamlingens kyrkorådsordförande, inte minst för att gudstjänsterna genom honom fått vacker sång från medföljande småländska kyrkokörer och gudstjänsterna har fått ovanligt många besökare genom Smålands Gille. Från flera håll framfördes önskemål om en ny hovpredikant från Småland, det är något som kungen beslutar om, men givetvis efter förslag från goda rådgivare.

Vi efterföljande kyrkkaffe blev det trevlig samvaro och en rejäl bit mycket god ostkaka, i Grillska Huset vid Stortorget.  Där berättade Jan-Olof Johansson att han känt sig adopterad av Smålands Gille i Stockholm och lite som Gillets präst. Han växte upp i Nässjö och på det småländska höglandet, men hans första prästtjänst var i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm. En fin tradition avrundades denna Tacksägelsedag, men förhoppningen är förstås en ny småländsk hovpredikant.

Rolf Fredriksson