”Den 11:e i 11:e” – känd som fredsdagen i första världskriget – höll vårt Gille sitt höstmöte. Den dagen för 106 år sedan blev det äntligen slut på skjutandet på Västfronten. Den ”11 i 11” är också vårt kära I 11:s minnesdag. Det är också dagen då våra glupska skånska grannar tar Mårten Gås av daga och avnjuter honom i både flytande och fast form.
Ända upp till oss i den småländska diasporan i huvudstaden har dock denna anrättning ännu inte nått. Vi femtio som var med på eventet avnjöt ett läckert smörgårdsbord med sill, och ”småvarmt”. Detta hände på Militärsällskapet vid Valhallavägen 104. Ett nytt tillhåll för Gillet, trivsamt och välskött, där det mesta liknar klassisk officersmäss.
Medan vi intog kaffe och kaka började författaren Fredrik Sjöberg med stor inlevelse berätta om sin uppväxt i Västervik, sin småländska identitet och sina böcker. Han läste också några fina utdrag. Befarad dåsighet hos oss åhörarna efter mat och dryck blåste bort direkt. Fredriks intresse för naturen fanns med från början. Föräldrarna lät honom dra runt om nätterna och håva in fjärilar och andra ljusskygga kryp. Lätt nördig åt det biologiska var han, men höll ändå på med sport och annat. ”Fältbiologerna”, då på 70-talet en organisation med klubbar i städer och socknar riket runt, tog efterhand över hans dagar och nätter. Som 13-åring var han ordförande i hemklubben, några år senare i Smålandsdistriktet och så småningom i riksorganisationen. En livets skola med ledarskap, ansvar och pengar. Redan som tonåring köpte han åt ”Fältisarna” den nedlagda järnvägsstationen i Björkö by, centralt i Småland. Dit drogs han och likasinnade från hela Småland nästan varje veckoslut för nytta och nöje. Där planlades fältprojekt runt om i landskapet. Fredrik känner sitt Småland & Öland utan och innan ända ner till Markaryd i motsatta hörnet. Ingen slump att han sedan länge sitter på stol 2 i Smålands akademi.
Biologistudier i Lund, främst inom entomologin – läran om insekterna – låg nära till hands. Mycket kunde han redan. Med examen i bagaget kom Fredrik som 26-årig till Stockholm för att skaffa jobb. Insektsbranschen är smal. Scenarbete på Dramaten fick det bli så länge. Det blev ett lyckokast. Där mötte han Kulturen: Ingmar Bergman, skådespelarna, författarna och trivdes med dem lika bra som med flugor och fjärilar. Samspelet mellan människa, kultur och natur blev huvudtema i Fredriks skriverier, oftast i essäform i både tidningar och böcker.
Fredriks mest kända bok är ”Flugfällan” från 2004, översatt till många språk och världsvitt uppskattad, allra mest i Tyskland. En vändpunkt och inkomstkälla, som bringat relativt välstånd till Fredrik med nära och kära hemma på Runmarö i Värmdö skärgård. I boken berättar han bl. a. om sitt livs stora fynd just på hemön, den synnerligen sällsynta Criorhina ranunculi, den största och vackraste flugan av dem alla i släktet ”Blomflugor” och betraktad som utdöd i Sverige sedan 60 år. En gång för länge sedan, 1928, hade denna flugiga skönhet observerats i Korsberga i Småland. Den svenske entomologen, äventyraren och kvinnokarlen René Malaises dramatiska liv och påfund, som hans gigantiska flugfälla, får här äntligen behörig belysning. Många udda och spännande människor får plats i Fredriks rika produktion över åren: Konstnären Gunnar Widforss i ”Flyktkonsten”, Zoologen Gustaf Eisen i ”Russinkungen”. Huvudpersonernas hållning till sin tids stora händelser i politik, vetenskap och konst vidgar vyerna. Deras verkliga eller förmodade amorösa eller antagonistiska relationer till samtidens berömdheter som Strindberg, John Bauer, Sven Hedin och Elin Wägner kittlar skvallerbegäret.
Många litterära pris har Fredrik fått och hedersdoktor är han både vid Ultuna och vid Lunds universitet. År 2022 belönades Fredrik med Lagercrantzen med bl. a. följande motivering: ”Med honom förvandlas världen och litteraturen till en bra historia – rolig, bildande och egensinnig.” Just nu skriver han en bok om naturmålaren Bruno Liljefors, som kommer till våren.
Författat av Nils Förander